Du är inte ensam!
Det är många som i tysthet bär på berättelser om underlivsproblem. Det tänker vi ändra på. Här samlar vi personliga stories.
Samtala med andra? Bli medlem i vår Facebook grupp. Där utbyts erfarenheter och tips & trix om underlivet, menscykeln, sex och kvinnokroppen.
Elin 28, illaluktande flytningar
Cecilia 26, svampinfektioner
Karina 35, svampinfektioner
Anja 30, Klamydia
Lina 25, Urinvägsinfektion
Den botade skeptikern, svampinfektioner
Louise 31, svampinfektioner
Alicia 33 år, svampinfektion
-
Elin 28, illaluktande flytningar
Jag skulle vilja berätta min fittstory. Jag är 30 år. Har alltid varit lite skeptisk mot p-piller. Trots det har jag under mitt tidiga aktiva sexliv knaprat p-piller, med större bröst och humörsvängningar som biverkan. De slutade jag med efter att ha tagit under ca 3 års tid pga att jag inte längre var i förhållande och kände att det därför vore bättre att satsa på kondom. Betydligt mindre biverkningar men lite mera meck i själva akten bara. Jag tar också en del mediciner för psykiska besvär och ville inte trycka i mig något som rubbade min hormonbalans och mitt humör. Hade några one-nights. Kondom fungerade bra, fram tills att jag åter fann mig i ett långvarigt förhållande där jag och min kille inte kunde använda kondom längre. Han var för stor även för grande-kondomen. Och så kände jag att det inte var lika erotiskt med gummit. Hade hört från vänner att kopparspiral var en bra kondom- och hormonfri lösning. Bokade in en tid på Mama Mia för att sätta in en. Det gjorde inte särskilt ont. Min kille kunde äntligen komma i mig utan att jag blev med barn. Men... jag utvecklade dålig könslukt och fick mer flytningar än vanligt. Jag fick dessutom mens med kortare intervaller. Ignorerade problemen för det mesta. Försökte få bort lukten genom att tvätta mig flera gånger dagligen och lägga papper i trosan. Ibland bytte jag trosor tidig eftermiddag. Jag höll på sådär i nästan 1 års tid. Insåg till slut att det nog inte var normalt. Kanske det var spiralen som orsakade de könsliga obekvämligheterna? Ett återbesök på Mama Mia bokades in. Gynekologen hade sagt till mig innan hon satte in spiralen att det visst kunde förekomma biverkningar med den, men att det var ytterst sällsynt. Ibland kunde spiralen åka upp i livmodern, men risken att det skulle hända var oerhört liten, försäkrade hon. De satte in den så att det fanns en tråd att greppa tag i och dra ur den vid och den tråden kunde ibland hamna fel och komma för långt upp. Men hon sade att det händer mycket sällan, så det var inget att oroa sig över. Men vad hände? Jo när jag gick för att kolla mig kunde inte gynekologen nå tråden. Ytterligare ett besök bokades in. Nästa gynekolog kunde inte få ut den heller. Hon sa -Nä, den har visst åkt upp i livmodern. Du måste operera ut den. -Fantastiskt! tänkte jag. Då fick jag senare tid på ett sjukhus. Så jag sövdes ner där och vaknade upp lite senare i ett annat rum än den jag sövdes ner i. Det kändes lite i nedre magen och i övre underlivet. -Men skönt! Nu var det problemet borta. Jag luktade inte längre som jag gjorde när spiralen satt (felaktigt) i. Nu var det bara att ha sex med min kille utan spiral, p-piller och kondom. Slutet gott, allting gott: Nu är vårt preventivmedel att han drar ut den innan han kommer. Det har fungerat bäst faktiskt. Riskabelt sägs det vara, för man kan lättare bli gravid, men säg mig vad vi har för alternativ? Vi är nu gifta, funderar lite på barn ändå så det kanske inte gör så mycket om den "olyckan" skulle ske. Men nu har min depression, som jag tar mediciner för, gjort att jag har minskad sexlust. Jag tänker liksom inte så mycket på sex numera, sover mycket hellre. Så till syvende och sist kan jag nog konstatera, att undvika sex är det säkraste preventivmedlet! -
Cecilia 26, svampinfektioner
Efter att ha varit singel några år skaffade jag pojkvän för ca 1 år sen. Och från ingenstans började jag få svampinfektioner. Jag fattade inte varför, men efter att ha pratat med min mamma som jag står väldigt nära tipsade hon mig om att börja kissa efter sex. Hon påstod att det skulle vara bra och förebygga uppkomsten av svamp. Jag tog hennes tips och besvären försvann! Tänk att en sån enkel rutin kunde få så bra konsekvenser! Jag vill verkligen dela med mig av detta för jag är övertygad om att det finns tjejer, precis som jag, därute som inte har en aning om detta. -
Karina 35, svampinfektioner
Jag hade i tonåren och början av 20-åren ofta svampinfektioner, som jag kurerade med diverse medel, ofta starkare grejer från apoteket. Man fick höra att man inte skulle gå med tighta byxor, men annars var det helt enkelt något man fick räkna med som tjej, något ganska normalt. Lite senare började jag få problem när jag hade sex. Jag fick ofta ont, det sved och brände, och tog nästan bort njutningen. Även om detta innebar mycket lidande fick man bara "leva med det", för "en del har det så". Det nämndes något om "vestibulit" men än idag vet jag inte helt vad det innebär. Det var först när jag var i 25-årsåldern, boendes i Spanien, och på grund av mina magproblem kom i kontakt med en alternativläkare där, som problemen började få en lösning. Han kunde diagnostisera en allvarlig candida-infektion i hela min kropp, och efter detta gick jag på en diet under 10 månader utan socker och jäst (samt enbart rena oprocesserade livsmedel). Detta förändrade mitt liv. För att inte säga hur det revolutionerade mitt underliv! Magen mådde bra, energin kom tillbaka, sexlivet blev en njutning igen - och inte en enda svampinfektion har jag haft sen dess! Ja, jag kan till och med gå i tighta byxor. Detta är nu 10 år sedan. -
Anja 30, Klamydia
Jag har minne som en guldfisk och försökt komma på om jag någonsin har haft problem i snippan. Men så kom jag på att jag haft klamydia i 2 års tid pga otrogen oärlig pojkvän. Jag gick till gyn ca tre ggr under den perioden och fick svaret att allt såg och luktade normalt. Det gjorde ju inte, trots klåda och stark fisklukt tog dom inga tester. En månad innan studenten uppdagades allt och jag gick och testade mig. På studentdagen ringde dom och ville att jag skulle komma dit för att få antibiotika. Jag gick till skolan gråtandes, söp ner mig på kvällen och gick dagen efter för att hämta ut tabletterna. Efter kuren var allt normalt igen. -
Lina 25, Urinvägsinfektion
Jag har genom åren haft väldigt stora besvär med återkommande urinvägsinfektioner. Jag har delvis drabbats av blåskatarrer som ger ”lindrigare” besvär, och när jag en gång inte kände av (de vanligtvis tydliga) symtomen gick det även så långt som till njurbäckeninflammation - en allvarligare infektion där bakterierna letat sig till njurarna istället. För mig var det till en början svårt att veta vad som orsakade de återkommande infektionerna. Jag hade hört att det dels var ärftligt, att det kunde orsakas av blöta badkläder/för tunna kläder, av bakterier i blåsan efter samlag, av hur man torkar sig efter toalettbesök osv osv. Det fanns så många olika tänkbara orsaker, och inte någon konkret, vilket gjorde att jag inte visste hur jag skulle göra för att förebygga det. Och även om jag försökte med det ena efter det andra så upplevde jag inte att besvären minskade. Jag mådde väldigt dåligt under den period då jag drabbades som mest ofta; dels för att det gjorde så ont och i mitt fall även gick så långt att jag fick hög feber och var helt sängliggandes, och dels för att jag bar på en ständig oro över att drabbas igen. Även fast jag inte ville något hellre än att bli av med svedan/ständiga känslan av att vara kissnödig så tyckte jag samtidigt att det var så läskigt att pilla i mig antibiotika varje gång med risk för att bli resistent (vilket tillslut är en oundviklig konsekvens av antibiotikaförbrukning i för stor utsträckning). Min oro gjorde att jag blev väldigt mycket bättre på alla de ovannämnda punkterna. Jag upplevde att jag började drabbas mer och mer sällan, och att ju längre tid som gick mellan de tillfällen då jag fick urinvägsinfektion, desto mindre känslig blev jag. D.v.s. det blev som en god spiral, eller ond kan man också kalla det eftersom att ju oftare jag fick det, desto känsligare blev jag också. Så det var både på gott och ont. Men när jag började få någorlunda bukt med problemet så var detta givetvis något positivt eftersom jag blev mindre och mindre känslig. Det var en så härlig känsla att kunna gå runt med blöta badkläder och inte känna samma oro som förut, även om jag alltid kommer vara lite extra försiktig i vissa sammanhang. Idag skulle jag säga att jag fått bukt med mina besvär. Jag kan få urinvägsinfektion någon gång då och då utan att egentligen än idag veta orsaken/vad jag gjort fel. Men oron över att bli resistent mot antibiotikan och dylikt finns inte alls kvar längre, vilket jag är så otroligt glad för. Idag kan jag till och med ”dricka mig ur” infektionen eftersom vätska (framförallt citronvatten och tranbärsjuice) sköljer igenom urinvägarna. Vill avslutningsvis passa på att tipsa om en sak som jag fått lära mig på senare dagar och som inte nämns så ofta, nämligen att som tjej undvika att kissa i havet när man badar då detta kan släppa in dumma bakterier i urinröret. Ett passande tips nu på sommaren! -
-
Den botade skeptikern, svampinfektioner
Jag har haft problem med återkommande svampinfektioner i flera års tid. Jag vet inte varför problemen uppstod från början egentligen. Jag började äta p-piller när jag var i 15-årsåldern, men svampinfektionerna började komma några år senare så jag vet inte om det finns en koppling däremellan eller inte. När jag fick svampen var jag hos min gynekolog. Jag blev där rekommenderad att köpa en slava mot svamp från apoteket. Det hjälpte inte överhuvudtaget för min del. Då fick jag Fluconazol (Diflucan) utskrivet och då försvann svampen temporärt i ett par dagen, men så fort kuren var över kom svampen tillbaka. Och då blev det ännu värre. Sedan dess har jag ätit Fluconazol i perioder när det varit som värst. Ibland ätit i ett par dagar och ibland en svagare dos dagligen under 3 månader. Det som jag lider otroligt mycket av är att svampen påverkar hela mitt liv på olika fronter. Jag varken vill eller kan ha sex med min kille när jag har svamp då det gör otroligt ont. Jag känner mig dessutom osexig och jag blir lättirriterad. Jag kan inte heller ha för tajta byxor då det triggar svampen att komma tillbaka. Av någon anledning har svampbesvären varit som värst på kvällar. Jag har provat naturläkemedel som ska balansera upp tarmfloran i magen då det tydligen har ett samband med underlivet. Jag vet dock inte om jag tycker att det hade nån större effekt. Men det kanske kan hjälpa andra som har mildare besvär. Hela situationen är påfrestande och i mitt fall hjälpte nånting som jag aldrig trodde skulle hjälpa. En nära vän till mig hade provat healing. Jag var extremt skeptisk till det hela, tyckte det lät sjukt flummigt, men jag var reda att ge det ett försök, vad hade jag att förlora liksom. Jag fick kontaktuppgifterna av min kompis, och jag var på hans mottagning för 6 månader se, jag var där 2 gånger totalt. Jag har sedan dess haft betydligt mindre besvär, jag har endast känt känningar av svampen en gång men den bröt aldrig ut. För min del är detta helt fantastiskt, jag kan knappt tro det själv! Jag vet inte om healing är lösningen för alla, men det har funkat för mig. Fråga mig inte hur, men helt fantastiskt är det. /Den botade skeptikern, kvinna född 1985 -
Louise 31, svampinfektioner
Jag är idag 31 år och fri från mina problem med svampinfektioner. Men vägen till att bli fri var inte lätt, den var både smärtsam, tidskrävande och ångestfylld. Det hela började när jag började äta p-piller vid 18-års ålder. Jag och min dåvarande pojkvän hade varit tillsammans i några månader och vi hade kunnat ha sex flera gånger per dag utan att jag fick något besvär med svampinfektioner. Jag hade dittills aldrig haft några underlivsbesvär så om jag ska vara helt ärlig så visste jag inte ens vad det var vi den tiden. Hur som helst, jag gick till ungdomsmottagningen och fick p-piller utskrivet. Enda frågan jag fick var om jag hade blodpropp i släkten, vilket jag inte trodde så då var det fritt fram att börja äta p-piller. Jag fick inga upplysningar om eventuella biverkningar som kunde uppstå. Efter att ha ätit p-piller i ca 3 veckor började små biverkningar smyga sig på. Helt plötsligt blev jag superkänslig, jag kunde börja gråta över minst lilla sak. Jag fick också större bröst. Sen mins jag så tydligt när svampen smög sig på. Jag och min pojkvän hade varit på en fest och kom hem mitt i natten. Vi skulle ha sex och precis när han trängde in i mig började jag störtgråta. Det kändes som om han fört in en kniv med diskmedel på, det sved och smärtade enormt. Onekligen avbröt vi samlaget och min pojkvän försäkte trösta mig. Måndagen därpå gick jag till ungdomsmottagningen som konstaterade att det rörde sig om en svampinfektion. Jag fick rekommendationen att köpa en receptfri salva på Apoteket. Denna salva hjälpte inte ett dugg för min del. Så småningom fick jag receptbelagda medel utskrivna, jag tror det var Diflucan eller likanande. Då försvann svampen tillfälligt för att strax därefter komma tillbaka i en rasande fart. Jag upplevde att tabletten inte bara slog ut svampen utan alla bra bakterier i slidan och på så sätt blev jag väldigt känslig för nya infektioner. Jag märkte också att mina slemhinnor var väldigt torra. Och trots att jag var upphetsad när vi skulle ha sex så var slemhinnorna fortfarande väldigt torra. Det var här som min onda spiral började. Jag hade sex med min kille, jag fick svamp, och då fick jag en tablett utskriven, svampen försvann i en vecka och sen hade jag och min kille sex igen, och då kom svampen etc. Det är verkligen inte en underdrift när jag säger att detta verkligen plågade mig. Inte nog med att jag inte kunde ha ett fungerande sexliv så kände jag mig konstant orolig för att svampen skulle komma tillbaka, jag skämdes och kände mig ofräsch. När svampen var som värst kunde jag knappt gå och jag kände verkligen att problemen hindrade mig att leva ett normalt liv. Jag hade jobbiga tankar såsom ”Detta är min lott i livet, jag kommer aldrig kunna njuta av sex igen” och ”Kommer detta att påverka min fertillitet?” (det gjorde det inte, idag har jag två barn), ”Jag är äcklig och ofräsch”. Efter att ha besökt flera olika ungdomsmottagningar samt diverse gynekologer kom jag till en klok kvinna som äntligen brast ut ”Men du tål ju inte p-piller eller hormoner överhuvudettaget, har ingen sagt det?!”. NEJ, det hade INGEN sagt! Här hade jag gått runt i flera år och ätit p-piller som jag tydligen inte borde äta. Så jag slutade äta men då hade svampen nästan blivit ett kroniskt tillstånd så den försvann inte. Slemhinnorna var konstant torra vid det hör lagret. Jag började söka alternativa vägar än receptbelagda medel. Jag träffade en homeopat som bl.a. tipsade mig om att ändra kost så att jag inte åt nåt socker alls under 6 veckor (det innebar inget vitt bröd, frukt, godis, alkohol etc). Det hjälpte litegrann, men problemen försvann inte helt. Tillslut fick jag höra om ett par familjevänner som hade lyckats få bot med deras 5-åriga dotters återkommande urinvägsinfektioner. Jag fick hans namn och hörde av mig. Han jobbade med kroppens energier och s.k. healing. Jag var minst sagt mycket skeptisk, men eftersom jag hade kroniska besvär sedan flera år tillbaka och eftersom ingenting dittills hjälpt så hade jag inget att förlora. Efter att jag hade varit hos healern började problemen drastiskt att avta. Jag träffade healern totalt 3 gånger under 2 månader, efter det har jag aldrig någonsin fått tillbaka en svampinfektion, jag har inte ens haft känningar. Och det har nu gått 7 år sedan dess. Jag förstår att det kanske låter helt otroligt och för bra för att vara sant, men precis så var det! Den största skillnaden jag upplever efter ha blivit fri från besvären är att när jag blev bra igen så började mina slemhinnor i underlivet återgå till sin naturliga fuktbalans/ph-balans. Under flera år hade den varit rubbad och jag upplevde att slemhinnorna var väldigt torra. Jag lider med alla tjejer och kvinnor därute som har svampinfektioner- jag vet hur jobbigt det är och hur ensam man kan känna sig. Men jag vill verkligen förmedla att man kan bli av med svampen, även om den gått så långt så man mer eller mindre klassar den som kronisk. Jag hoppas att min berättelse inger hopp och inspirerar er till att söka den hjälp som passar just er. /Louise, 31 år -
Alicia 33 år, svampinfektion
Jag har sedan lång tid tillbaka haft problem med svampinfektioner. Jag var i övre tonåren när jag fick svamp första gången. Jag gick då till ungdomsmottagningen som tipsade om diverse salvor som jag kunde köpa på Apoteket. Men dem gav ingen effekt alls, tvärtom upplevde jag att de förvärrade problemet. Sen fick jag ibland en receptbelagd tablett att äta. Och så återkom svampen med jämna mellanrum i flera år. Det intressanta var att när jag och min nuvarande pojkvän bestämde oss för att försöka skaffa barn så försvann problemen. Jag är starkt övertygad om att detta var eftersom jag då slutade med p-piller för första gången sen jag började med dem som ung tonåring. Idag har jag 2 barn och äter inga hormonella preventivmedel och svampen är som bortblåst. Inte nog med att det var jobbigt att ha återkommande svampinfektioner i flera år så var det lika jobbigt att jag inte kände att jag kunde prata om problemet. Jag kände mig äcklig och ville bara bli av med svampen, att prata om det fick mig bara att känna mig ännu äckligare. Idag, när jag är lite äldre och kanske lite klokare, kan jag verkligen se tillbaka på det resonemanget och tycka synd om mig själv. Klart att jag inte var äcklig, och självklart borde jag INTE ha skämts över att ha pratat om det. Min uppmaning till unga tjejer är att verkligen börja prata med varandra om sådana här saker, för då kommer ni inse att de flesta har eller har haft likanande underlivsbesvär! /Alicia, 33 år
